om början som tog slut

fast dagarna går ju och jag skriver en massa inlägg jag sen inte kan komma mig för att publicera bara. kanske är det vanan att inte göra det. eller ovanan att göra det. jag vet inte. men nä, jag är nog inte alls tillbaka. behöver fortfarande skriva med versaler och utropstecken utan en massa näsor i vägen. kanske kommer jag inte tillbaka alls. kanske någon annanstans.

här kommer gud och hon är jävligt förbannad!

som linda skugge skulle ha sagt. nu är jag ju inte gud och i ärlighetens namn inte så förbannad heller. men här kommer jag i alla fall. utan att vara varken gud eller pippi långstrump. utan att vara så himla mycket egentligen, förutom mig själv då. ja, jag är tillbaka lovers (och patrick! som förvisso också räknas in i den kategorin). jag är tillbaka efter några månader av sorg och död och ledsamhet och separation och ångest och herregudvadontalltgörjagtrorattomintehjärtatredangåttsönderärdetprecissåhärdetkänns. jag tror att jag är tillbaka i alla fall. puss på er.

ursäkta röran, jag bygger om