om tröttheten och stressen och allt som inte hinns med därimellan

hjärtat går sönder lite för varje andetag och jag får svälja en gång i sekunden minst för att ångesten står mig så högt i halsen. aldrig bra nog. aldrig bra nog. aldrig bra nog. så rycker jag på axlarna åt mina egna ord och känslor och blundar en sekund. andas ett-två-tre. allt ska man våga och man har inte misslyckats förrän man inte har lyckats.